Då har den första slakten avsmakats. Makabert, var ett av uttrycken jag hörde. Detta är lite konstigt eftersom tupparna här på Hedenkulla Gård mår så fantastiskt bra. (Medan de lever i alla fall…). Jag var med på slakten. Tänkte först att jag skulle sitta kvar i bilen och lyssna på Anna Mannheimer, men vem f-n vill göra det? Så, efter att kärleken kollat upp så det inte var för hemskt, gick jag in i slakteriet och beskådade spektaklet. Det var helt ok!!! Lugnt och fint blev våra tuppar slaktade. De spolades med vatten, togs ut ur buren, blev bedövade med el och därefter slaktade, plockade och urtagna. Så snabbt. Jag såg hela proceduren och blev nöjd. Mina tuppar levde lyckliga och dog snabbt, utan att förstå vad som hände. På tallriken var de smakbärare istället för kryddbärare. JAG ÄR NÖJD!