Du kommer väl ihåg kanintuppen? Jag fräschar upp ditt minne:

Brahmatupparna började mobba en guld/blå snygging och som en nödlösning flyttade vi in honom till vår kanin, Mimmi. Dessa två blev superkompisar, åt tillsammans, sov tillsammans och spatserade omkring i boxen. Det var kanintuppen och Mimmi mot världen.

Vid ett tillfälle försökte jag flytta tillbaka kanintuppen till de övriga tupparna, men det gick inte. De högg och jagade honom och när jag gick in till dem rusade han fram till mig så jag lyfte ut honom från tuppboxen. Jag satte honom i stallgången och han stod helt stilla några sekunder. Sen började han titta sig omkring och när han fick syn på Mimmi så rusade han hit och hoppade över kompostgallret som fungerade som dörr. Väl inne hos Mimmi kröp han ihop i halmen. Mimmi skuttade bort till honom och började dra i halmstrån och “boa”. Så mysigt att se! Så kanintuppen och Mimmi fick fortsätta bo tillsammans.

Men, säg den saga som varar för evigt. Kanintuppen var ju en riktigt grann tupp och en köpare från Uppsala fick ögonen på honom. Så han flyttade. Mimmi blev ledsen. Hon blev så ledsen att hon slutade äta. Vi gav henne allt möjligt gott och hon tog en tugga, men så vände hon bort huvudet. 5 dagar efter att kanintuppen flyttade dog Mimmi.

Det var en av de konstigaste kärlekshistorierna jag varit med om. Och sorgligaste.

Så, hej då, Kanintuppen. Hoppas du har det härligt i Uppsala med dina nya fruar!

Hej då Mimmi, tack för åren vi fick ha dig hos oss. Hoppas du har det härligt där du är nu!